Igår läste jag en vansinnigt dålig artikel om Anna Odell i SvD. Erica Treijs låtsas vara objektiv i hennes bedömning, men det är svårt att missa var hennes sympatier ligger.

Anna Odell har tidigare hävdat att vi alla kommer att förstå och acceptera skälen till detta klavertramp när hon presenterar sitt “konstverk” och “anledningarna” till detsamma. I beg to disagreee, som de säger i Amerika.

I debatten kring konstens vara eller icke vara har det om och om igen framhållits av kultureliten att konsten har en MYCKET viktig funktion i sitt samhällsgranskande….mmmmmman tackar va?

Jag håller med om att samhällsgranskning i alla (de flesta) former är av godo, men det blir FAN inte samhällsgranskning när man använder sig av “konst” för att kritisera en inrättning på ett personligt plan vilket är det som Anna Odell har gjort. Det framgår med att önskvärd tydlighet att detta “konstverk” har kommit till på grund av Anna Odells EGNA kontakter med psykvården, kontakter som alltså INTE var simulerade.

För 13 år sedan blev hon tvångsinlagd på grunder som liknar det hon nu simulerat och tyckte sig bli dåligt behandlad. Nejmen LILLA GUMMAN, har någon varit dum mot dig för TRETTON år sedan? Oj oj oj, då MÅSTE du ju ha rätt att pissa på både samhället och de förbipasserande, ingen kan väl ifrågasätta det?

JO! Jag kan!

Vem fan har inte råkat ut för dålig behandling i vården? Har man aldrig träffat en idiot till läkare, psykolog, psykiatriker eller sjuksyrra så har man fan aldrig varit sjuk, de finns ju ÖVERALLT! Precis som i alla branscher/yrken kommer man stöta på stolpskott i alla dess former om man har tillräckligt mycket kontakt med dem. Såvitt jag förstår av artikeln har Ana Odell haft upprepade kontakter med Psykvården och torde således rent statistikt ha blivit dåligt behandlad vid MINST ett par tillfällen.

Skall man inte få klaga på dåligt bemötande då? Jo, det skulle vara svårt för mig att klaga på folk som klagar (You devided by zero, didn’t you?), men man kan ju välja att INTE blanda in folk som inte har med saken att göra alls. Att tvinga förbipasserande att välja om de skall hjälpa Odell eller ej känns bra magstarkt, och att hon har FILMAT dessa människor känns än mer märkligt.

Hade jag fegat ur och smygit iväg från en suicidal brutta hade jag varit sådär nöjd med att det fanns dokumenterat på film för att visas för “konstkännare” och annat pack, men nu är jag tackochlov inte med på filmen.

Oavsett vad man tycker och tänker om detta (eller annat) så tycker jag att man skall vara hyfsat tydlig med var man står om man yttrar sig i frågan. Att, som Erica Treijs, skriva en artikel utan att förklara att hon tycker att Anna Odell har rätt, det känns jävligt märkligt av en Journalist på SvD. Hela artikel ger en fadd smak, men jag tycker främst att detta stycke känns vidrigt.

Före detta överläkare David Eberhard, som anklagats för att ha läckt Anna Odells historia till media, har slutat sin anställning och lever gott på att skriva böcker och föreläsa om människor som blir kränkta av allt, stort som smått, och som tar alla oförrätter personligt.

Ser ni någon värdering insmygen i detta stycke? Va, GÖR NI? Jaja, men det kan han ta nu när han “lever gott” på detta. Att Anna Odell har uppmärksammats och får sitt “konstverk” utställt är inga konstigheter, men att Mr. Eberhard tjänar en slant är tydligen inte lika kosher.

Från början trodde jag att Herr Spendrup och Pirre hade skrivit en debattartikel om detta eftersom rubriken “Det går inte ihop, Odell” passade så vansinnigt bra i sammanhanget, men sedan fick jag lära mig att det var en ANNAN Odell dessa viktigpettrar klagade på, så kan det vara.

Andra bloggar om: Anna Odell, Mats Odell, Konstfack, Konst, Eberhard, Psykvården, Samhälle, Granskning, Pretantiös