Inte för att jag tycker att man skall skjuta ner folk, men att råna folk….ger man sig in i leken, etc. etc.

Uppenbarligen har jag dålig koll på vad man får och inte får göra för att försvara sig och sitt, jag trodde faktiskt att nödvärn sträckte sig en bra bit. Nog kan man ana att man inte har rätt att döda någon, men ett litet skottsår i buken borde rymmas?

Efter att ha ansträngt sig ordentligt med att beskriva det OTROLIGT komplexa och sahällsviktiga arbete hon och hennes elitistiska kollegor utför skrider Gertrud elegant vidare till att argumentera (…ish) om – förutsätter jag – Konstfack/Anna Odell debatten. Hon hävdar att de som skall bedöma examensarbetena inte skall agera poliser och ta hänsyn till etiska och/eller legala aspekter av arbetet.

Hon avslutar i skarpt läge med att i fetstil skriva;

Så kommer vi till den springande punkten: Ska ett sådant eventuellt olagligt eller etiskt problematiskt verk godkännas som examensarbete? Här spelar svåra avvägningar in. Traditionellt examinerar konsthögskolor ett konstverk i förhållande till dess konstnärliga relevans. Jag menar att detta är en viktig och nödvändig hållning. Annars riskerar skolorna själva att urholka yttrandefriheten. Vår uppgift är inte polisiär.

Hur i hela friden kan en PROFESSOR sakna all form av logik? Visst, professuren är i Konst-yadayada, men NÅGON form av logik torde man klara av. Ingick inte kubismen i hennes lärande? Där finns ju ett visst mått av räta linjer etc. etc.

Det är ju så sjukt uppenbart att vissa typer av brott ALDRIG skulle accepteras av handledarna (ex. Mord, Våldtäkt, Rån etc. etc.), men dessa brott skulle då vara utanför HANDLEDARENS moral, och således helt i sin ordning att censurera. Snacka om att inte ha hållfasthet i argumentationen, men det har ju sällan varit fallet i denna debatten.

Andra bloggar om: Anna Odell, Konstfack, Konst, Professor, Gertrud Sandqvist, Våldtäkt, Mprd