Efter en osedvanligt sen morgontoalett är jag nu tvärarg! Jag hade inte ens något morgonkaffe kvar att sätta i vrångstrupen när jag läste Gertrud Sandqvist otroligt tama försök till debattartikel i SvD’s debattdel Brännpunkt.

Efter att ha ansträngt sig ordentligt med att beskriva det OTROLIGT komplexa och sahällsviktiga arbete hon och hennes elitistiska kollegor utför skrider Gertrud elegant vidare till att argumentera (…ish) om – förutsätter jag – Konstfack/Anna Odell debatten. Hon hävdar att de som skall bedöma examensarbetena inte skall agera poliser och ta hänsyn till etiska och/eller legala aspekter av arbetet.

Hon avslutar i skarpt läge med att i fetstil skriva;

Så kommer vi till den springande punkten: Ska ett sådant eventuellt olagligt eller etiskt problematiskt verk godkännas som examensarbete? Här spelar svåra avvägningar in. Traditionellt examinerar konsthögskolor ett konstverk i förhållande till dess konstnärliga relevans. Jag menar att detta är en viktig och nödvändig hållning. Annars riskerar skolorna själva att urholka yttrandefriheten. Vår uppgift är inte polisiär.

Hur i hela friden kan en PROFESSOR sakna all form av logik? Visst, professuren är i Konst-yadayada, men NÅGON form av logik torde man klara av. Ingick inte kubismen i hennes lärande? Där finns ju ett visst mått av räta linjer etc. etc.

Det är ju så sjukt uppenbart att vissa typer av brott ALDRIG skulle accepteras av handledarna (ex. Mord, Våldtäkt, Rån etc. etc.), men dessa brott skulle då vara utanför HANDLEDARENS moral, och således helt i sin ordning att censurera. Snacka om att inte ha hållfasthet i argumentationen, men det har ju sällan varit fallet i denna debatten.

Andra bloggar om: Anna Odell, Konstfack, Konst, Professor, Gertrud Sandqvist, Våldtäkt, Mprd