När jag nu – föga förvånad – läser om att Koenigsegg inte skall köpa SAAB är det med blandade känslor. Eller, skall jag vara helt ärlig så är det inte det alls, jag tycker att SAAB borde gå i konken och sluta försöka pracka på dumma konsumenter deras skräp. Ett företag som inte gått med vinst på 22 år är inte vad jag skulle kalla livsdugligt, SAAB borde i mitt tycke försvunnit för länge sedan.

Än pinsammare blir det när diverse politiker skall ut och gnälla. Vänsterlasse Ohly (och kamraterna på Metall) passar naturligtvis på att skylla på regeringen som inte pular in pengar i SAAB. Undrar hur länge till Ohly vill ge SAAB konstgjord andning? Reinfeldt väljer istället att skylla på Koenigsegg Group, vilket i ärlighetens namn känns om inte mer riktigt så i alla fall mer troligt.

Jonas Fröberg på SvD tror att SAAB kommer att läggas ner, men ser ett par andra möjliga utfall där SAAB drivs vidare.  Vad jag fortfarande inte förmår förstå är varför NÅGON vill driva detta skitföretag vidare? Ett bilmärke som har SAMMA design årtionde efter årtionde känns inte som om det ligger framkant. SAAB’s SUV kom dessutom lägligt till SUV-hysterin var tokborta och folk ville köpa småbilar istället. Fick de fortsätta skulle vi säkert se en liten SAAB ungefär samtidigt som STORA bilar med alternativa drivmedel blir poppis.

Undrar hur det känns att arbeta som designer på SAAB, att inte få göra några förändringar (förutom en tokfräsch list) alls men ändå vara tvungen att låtsas som man är kreativ.

Det enda som känns trist är alla som blir arbetslösa (tydligen upp mot 6000 personer) och som – med sannolikhet gränsande till visshet – inte direkt har gjort något alls för att förbereda sig. Undrar hur många av dessa 6000 som har sökt andra jobb under denna processen, skulle vara kul att få reda på. Inte för att det gör så vansinnigt stor skillnad på det stora hela, men som individ kan man ju naturligtvis tjäna på att söka jobb INNAN 6000 personer står i kö för att regga sig hos Arbetsförmedlingen.