Jag läste i dagens SvD om 19-årige Olle Karvonen som “börjar få panik” eftersom han inte kan få ett jobb. Även om det inte sägs/skrivs rakt ut, så anar jag en underton av hopplöshet á la “jag har gjort allt JAG kan, nu är det bara det sociala skyddsnätet kvar”.

Jag håller inte med överhuvudtaget. Olle har, i mitt tycke, ett helt koppel av åtgärder kvar innan han skall börja gnälla. Vi pausar för en stämningsfull bild av den ledsna Olle.

Ser ni något han kan göra för att öka sin attraktivitet? På arbetsmarknaden naturligtvis, inte den djuriska attraktionen som otvättad hy, flottigt långt hår och en schysst tisha ger.

Om det nu är så att man tycker att konkurrensen är stenhård, hur kan det komma sig att man inte gör någonting åt sina chanser, bortsett från att gå till arbetsförmedlingen på orten man bor. Kikar du dig inte runt omkring? Ser du inte att i princip alla som har kundkontakt i jobbet ser annorlunda ut? Inte för att man behöver klippa av sig håret, men man kan väl anstränga sig för att se ut som folk iallafall?

När man söker jobb är det naturligtvis viktigt att framställa sig själv i så god dager som möjligt UTAN att ljuga. Det är tämligen uppenbart bara av bilden att Olle minsann tycker att han skall få se ut hur som helst (och antagligen vara hur som helst) och att samhället på något vis är skyldig honom och hans (hårdrockande?) vänner en fast anställning.

Olle säger att;

han kan tänka sig vilket jobb som helst nu. Kraven är låga. Timanställning, helger och dålig lön spelar ingen roll.

Samtidigt som han i beklagande ton berättar att;

Under gymnasieåren jobbade han fyra kvällar i veckan som telefonförsäljare, men efter studenten ville han vidare. Han sa upp sig och sökte nytt. Men det var tvärstopp. På hans gamla arbetsplats var hans tjänst redan tillsatt.

Ok, i kristider väljer du alltså att säga upp dig från ett jobb redan innan du har BÖRJAT söka nytt? Hur många människor gör så? Och, om du kan tänka dig vilket skitjobb som helst (även om du drömmer om att bli rockartist), varför i hela friden sa du upp dig? En ytterligare fråga är varför de inte vill ha tillbaka dig….telefonsäljeri är väl en bransch med crazy hög personalomsättning, så någon plats finns det nog till dig om du anstränger dig.

Innan folk börjar orera om att “man får se ut precis hur som helst” så vill jag säga att jag håller med. Dock får man naturligtvis stå sitt kast (i de fall man har möjlighet att påverka sitt utseende) och hacka i sig att folk KOMMER att dra slutsatser när de ser att man inte ens anstränger sig nog för att se proper och representativ ut. Ju fler personer som kan utföra samma jobb OCH är tillgängliga för arbetsmarknaden, ju större risk att du/man blir bedömd efter potentiellt oviktiga faktorer som utseende etc. Tråkigt? Måhända, men likförbannat sant.

Jag lägger även märke till att det inte ens andas om att Olle skulle flytta sig från sin barndoms bygd för att öka sina chanser, nej Olle vill ju vara med sina vänner….som ironiskt nog konkurrerar med honom om de få jobb som finns att tillgå.