Då var man “äntligen” tillbaka i verkligheten igen, efter en lång och skön julledighet. Snudd på tre veckor blev det till slut. Det kan låta mycket, men det gick hyfsat snabbt trots utflykter och eskapader.

Julen firades i en mindre stad, tillsammans med min frus förlängda familj. Något trångt, men över förväntan på det stora hela. Det hela underlättades av att vi bodde på hotell, och hade tur med rummet. Stort, skönt och med plats för allesammans. Jag fasade verkligen inför julen, med fasansfulla scener utspelandes i huvudet, men som sagt blev det helt ok.

Nyår däremot firades i Amsterdam efter en lååång bilresa ner. Höjpunkten på den resan var ett fasansfullt hotell i utkanten av Lübeck som verkligen var under all kritik. Rummet var väl ok, men restaurangen var något av det sämsta i mannaminne. Tre servitriser som betjänade 9 bord, och likförbannat fick jag vänta tio minuter på att beställa en öl. Denna öl blev dessutom en vidrig Weissbier som var grumligare än Östersjön eftersom servitrisen inte riktigt förstod min knackiga Engelska. Själv var hon som alla Tyskar multi lingual och en riktig skönhet precis som alla andra på det hotellet.

När vi väl kom fram till Amsterdam väntade kalla öl och ett betydligt trevligare hotell, mitt i smeten. Dessutom hade vi sjuk tur med maten och käkade hyfsat gott varje kväll, om än något turistigt. Nyår blev en smärre succé med god mat och godare dryck.

Det som slog mig mest med Amsterdam är hur otroligt olika alla människor är. I Sverige känns det som om de flesta är hyfsat likriktade. Var man än är i Sverige så ser de flesta likadana ut. Sällan ser man folkmassor med olika typer av människor, utan en “sorts människor” i sänder, att sticka ut är inte att tala om. Jag såg exempelvis en kille med snedbena och glasögon hand i hand med en punkartjej, vilket inte borde vara slående men var det ändå.

På väg hem igen blev vi naturligtvis stoppade i tullen efter Öresunsbron, och jag funderade lite på tullkvinnans öppningsfras:

“Hej, har ni något att förtulla?”

Vem svarar ja då? Om man hade något att förtulla, borde man inte själmant åka in till tullbåset? Chansar man och sedan säger ja på frågan…..klarar man sig då? Verkar ju otroligt märkligt om det är så, men vad vet jag? Vi svarade nej på frågan och fick ett par mer logiska följdfrågor om var vi kom ifrån etc. Smarta som vi var så anade vi att Amsterdam som resmål kan vara skäl för en total genomgång av bilen med massor av strul som resultat, så vi sa att vi kom från Tyskland. Nu hade de ju inte hittat något om de hade gått igenom bilen, men hur kul är det att stå i ett tullgarage och titta på när de monterar isär din bil? Nej, roligare att köra vidare och komma hem i rimlig tid, utan övernattning dessutom.

För att servera lite ost, vill jag passa på att önska er alla (utom ni som fortfarande supporterar aftonbladet genom att läsa skiten) en god fortsättning.

Andra bloggar om: Nyår, Bilresa, Amsterdam, Tullen, Hotell, Restaurang, Service, Öl

• Previous Entry: Inte bara huliganer som kostar staten onödiga pengar
• Next Entry: Kött med oändlig hållbarhet – Lösningen på alla viktiga problem