Då kom das finale på brottningsdramat. Ara slängde sin nyvunna bronsmedalj i golvet och lämnade prisutdelningen. Kanon i sammanhanget enligt undertecknad. Sportsmannamässigt att brottas vidare, men med en sjukt tydlig signal…..Dock, en stormig sorti vid en eventuell 4:e plats hade ju varit något mer genant, tur att han vann då.

Jag läser även om Apotekets nysatsning på sexleksaker och folkstormen (2 gnälliga män) som följde i lanseringens spår. Jag läser att kritiken gäller att det bara är sexleksaker för kvinnor och inte uppblåsbara dockor, lösvaginor eller ens ett ynkapynka låtsasbröst att klämma på vid ens egna privata kärleksstunder. Meeeen, undrar jag, är inte “kukringar” något för män? Jag kikade på Apotekets porriga websida och ser denna leksak..

Då tycker ju jag personligen att kritiken är lite obefogad. Det är ju inte så att det är massor av ådriga löspenisar de marknadsför i övrigt, utan diskreta(?) dildos i ljusrosa och lite annat smått&gott. Visst, mest för flickor, men har dudes svårt att hitta utlopp för sin förtryckta sexualitet? Det finns ju en uppsjö av porrbutiker, porrsajter eller vilken bensinmack som helst där man kan köpa sexleksaker. Nja, på macken får man kanske nöja sig med en termos och 2kg snabbmakaroner, men jag ser ärligt inte problemen med Apotekets sortiment. Var glada för att någon slår ett slag för sexualiteten i sin helhet. Det är jag, och det är som bekant det som räknas.

Snart, Familjen Carlberg, snart. Då kan ni åka billigare med tåg än med flyg, det gäller bara att vänta ett tjugotal år…drygt. Då kommer det nya superplanet som får Concorde att verka stillstående. Två och en halv gånger snabbare marschfart ger en flygtid till Australien på knappa fem timmar. Hoppla poppla, som grisarna i 5:ans Kustbevakarna säger.

Den påannonsen har jag stört mig på ett tag nu. “Hoppla poppla”, vad fan är det för en myndighetsperson att säga? Med nedlåtande tonläge dessutom. Nu skall ju denna påannons (och säkert programmet i sin helhet) snarare peka ut killen som fyllekörde båten, snarare än att belysa denna kustbevakares begränsningar. Men, så blev icke fallet.

Hur tänker man som kustbevakare, tullare eller polis när man uttrycker sig så? Tycker och tror man verkligen att man sköter sitt jobb då? I så fall tycker jag att man borde få en åthutning av chefen, kollegerna eller i värsta fall mig. Att det sedan kan visas i TV utan att vederbörande får smisk, det är för mig obegripligt. Men, man blir tyvärr inte förvånad. Det finns på TOK för många exempel på när poliser och andra moraliserar långt mer än lagen kräver. Personligen har jag bara (ja BARA!) varit i kontakt med poliser i trafiken, men har trots detta handikapp lyckats bli otroligt otrevligt bemött vid fler tillfällen än böter.

Långt mer irriterande än detta är dock uppföljningen på gårdagens artikel om lesbiska Kristina. Där kristina fick förklara att hennes lesbianism inte berodde på en våldtäkt, kan Uffe Truffe lugnt pusta ut – inga ovidkommande kopplingar görs med hans uppväxt.

På tal om homosexualitet läste jag att Carl Philip skall bli racingförare. Sjukt kul för honom, mindre kul (eller intressant) för oss andra. Men, man måste ju tycka lite synd om pojken, kan ju inte vara så kul att stå i Victorias (växande) skugga. Och, om jag inte missminner mig så finns det visst en till sån där sessa. Snudd på flockvarning.

För att avsluta med ett urgrundsvrål noterar jag att ytterligare en dom har fallit mot en man som våldtagit barn. Även om domen i detta fall – tre och ett halvt år – var strängare än vissa andra, känns det fjuttigt i sammanhanget. Så, för att förtydliga det där med urgundsbiten – HUR FAN TÄNKER NI I DOMSTOLARNA?!

Trots versalernas risiga gestaltning av vrålet känns det lite, lite bättre nu. Fast inte för de som drabbats, men det är klart, de gick ju inte lottlösa ur det hela. Skadestånd på – håll i er nu – 85 000 och 60 000! Jamen då så. DÅ SÅ! Då är ALLT glömt och förlåtet, nu kan de ju köpa sig allt de vill, då blir man gladare. Det räcker ju knappt till terapin om man inte skall tvingas dras med BUP eller vad fan de heter, men då hjälper nog 6 000 Kg godis mer.

Andra bloggar om: Kustbevakarna, Översittare, Kanal 5, Bögar, Lesbiska, Våldtäkt, Skadestånd, Carl Philip, Polisen

Idag hittar jag en ny artikel i SvD’s serie om ensamhet. Den handlar om munken Nils-Olov, som nu har varit i kloster i tjugo år! 20 år! Utan ägodelar av materiella ting, utan liv & rörelse och – tydligast av allt – utan rakhyvel. I artikeln löper tystnaden som en röd tråd, med många frågor om hur man utstår – eller till och med uppskattar – denna tystnad. Nils-Ove säger exempelvis;

–Tystnaden är en del av samtalet, man tar emot någonting samtidigt som man ger något. Många som går in i tyst retreat under ett par dagar kan åka därifrån med en känsla av att de lärt känna varandra väldigt djupt. Vi äter till exempel i tystnad, man delar ett stort förtroende. Något stort utvecklar sig när det till synes inte händer någonting. Lite som naturens årstider.

Det låter kanonfint, men det finns väl massor av saker som – om man tillåter sig att filosofera kring dem – skulle kunna vara av lika “stor” signifikans. Jag kan tänka mig att gubbar på porrklubb kan hitta någon form av själavärde i att se andra dreglande män, även här utan att uttala många (riktiga) ord. Är det en “stor” händelse då? Nu finns det väl en stor skillnad mellan dessa två? Nils-Olov har ju vigt sitt liv till gud. Ja, fantastiskt nog har han det. Tänk om vi hade fler munkar, vilken underbar värld vi skulle leva i. Inte så konstruktiv, men väl så lycklig.

Dessutom såg jag att det finns frustration över att det inte HINNS MED att åtala och utreda ungdomsbrott. Det känns otroligt udda med tanke på min vecka. Jag har varit i rätten, för FORTKÖRNING!

Någon gång i somras togs ett foto i en hastighetskamera i mellansverige, detta kort råkade likna mig ganska mycket. Dessutom, för att göra situationen än mer svår för mig, var det i en bil jag har liiite för nära koppling till. Sagt och gjort, polisen hittar snabbt ägarinnans man (mig) och skickar hem en bot tillsammans med ett foto som är så sjukt korningt att man verkligen inte kan vara säker på att det (inte) är jag på bilden. Betalar jag då? Nja va? Bara för att det är en filur som är hyfsat lik mig som kör min frus bil BEHÖVER det ju inte vara jag? Detta hävdas med kraft vid ett par telefonsamtal till vägverk mm.

Dock får jag senare hem ett brev som säger att jag skall bli förhörd i ärendet, detta via telefon. På utsatt tid ringer jag upp polisen (eller åklagaren) för att “förhöras”. Inget väsentligt framkommer, det finns inga bättre bilder och jag tycker fortfarande inte att det är jag. Förhöret avslutas, på det stora hela, trevligt.

Efter en tid får jag dock kallelse för att komma till rätten! Till rätten? Varför då? Jo, det skall jag berätta; Där fick jag möjlighet att höra telefonförhöret med mig, uppläst av en söt liten åklagartjej. Dessutom fick jag möjlighet att (för fjärde gången) berätta för en myndighetsperson att jag inte tror på att det är jag på bilden. Det var allt! Det to 10 minuter! TIO MINUTER!

Vad jag nu kan förvänta mig är att dom faller inom ett par veckor. Om jag befinns skyldig tvingas jag betala summan av 2400:-, TVÅ TUSEN FYRA HUNDRA KRONOR! Då frågar jag mig….Hur mycket har detta inte kostat farbror staten? Bara i rättegångssalen var det 6 (avlönade) personer som satt, hur mycket kostar inte det? Sedan har vi telefonförhör, otaliga brev som skall skickas och foton som skall granskas. Till vilken jävla nytta då?

Inte undra på att de inte har tid att utredan alla ungdomsbrott, de tillbringar ju SJUK tid med att “utreda” dessa små, löjliga saker. I detta fall var det dessutom en så dålig bild att Efterlyst hade skrattat om någon hade bett dem att visa den i TV. Men, jag hyser inga tvivel om att jag får böja mig fram – så är det oftast.

Som kuriosa kan jag nämna att jag efter förhandlingen frågade åklagaren (som verkligen var trevlig) om hur hon trodde bevisningen skulle hålla i ett “riktigt” mål…Stammande och rodnande sa hon “Det är svårt att säga, hrr hrr.” Not so much, va?

Det enda man kan vara glad över är att min inte är kändis, nu har ju en ny rackare gått och tagit livet av sig. Tragiskt nog, kan man tycka, men i min värld är det inte mer tragiskt än när en vanlig Svensson går och dör, så är det bara. Den stora skillnaden ligger nog i mediaintresset. Som vanligt infinner sig då en varm, gosig och kramig känsla av stolthet över sina medmänniskor.

Andra bloggar om: Munkar, Polisen, Fortkörning, Rättegång, Åklagare, Rättshaverist, Självmord, Ensamhet, Böter

Dagen till ära fortsatte jag mitt slappande (tidningsläsande) och fick se massor av vedervärdiga notiser. Exempelvis så blev ett par killar/gubbar dömda till 7 års fängelse för grovt bedgrägeri och trolöshet mot huvudman. 7 år! För ekonomisk brottslighet!

Ja, tänkar man, vad är det som är fel med detta straffet? De stal ju 200 miljoner, klart de skall sitta länge i fängelse. Jovisst, inga invändningar, men man bör ställa det mot andra brott för att se helheten. Jag är medveten om att ekonomisk brottslighet har högt starffvärde i förhållande till andra, men jämför med denna gubbe som våldtog en åttaårig flicka, han fick ett år. 1ÅR FÖR VÅLDÄKT MOT BARN! Enligt notisen är det;

mildare än praxis på två år, men med tanke på mannens höga ålder och att han tidigare är ostraffad väljer rätten ett kortare straff

Praxis för våldtäkt mot barn är alltså 2 års fängelse? Hur FAN är världen funtad när man kan ge sig på ett barn och få betydligt lägre straff än någon ekonomisk brottslingt? Hur fungerar det? Hur känns det att vara domare i dessa rättegångar? Känns det måhända som om man, i dömande stund, faktiskt ursäktar något av gärningen?

Nu har vi väl lagar mot andra typer av bestraffningar, men borde inte detta straffas lite hårdare? Ge honom vinterkräksjuka i ETT ÅR, såblir det något lidande för gubbfan.

När jag ser sånt här vill jag bara spy, gärna PÅ någon ansvarig. Tyvärr finns det ju inte tillräckligt man kan göra, men visst blir man stolt över sina lagstiftare dagar som denna? Stolt som tuppen!

Andra bloggar om: Kräkas, Våldtäkt, Straff, Brott, Bedrägeri, Stolthet, Vinterkräksjukan