Idag läser jag – samtidigt som ögonen tåras – en osedvanligt liberal debattartikel i SvD. En moderat och en folkpartist sågar den svenska sexköpslagen – vid fotknölarna. I artikeln framkommer mycket märkliga åsikter, vad sägs om Fru Ask’s svar på huruvida prostituerade skall få komma till tals i frågan om sexköp;
“Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha”.
Som HON tycker att MAN skall ha! Undrar om Beatrice betyder “demokrati” på latin?
Jag läser också att det nu är dags att “utreda” sexköpslagen för första gången, men som det står;
direktiven är försenade och det finns mycket oroande tecken på att utredningen – oavsett vad den kommer fram till – ska bakbindas. Den kommer inte under några omständigheter att få föreslå ett avskaffande av sexköpslagen.
Vad skall då utredas? Varför slösa pengar på en utredning som redan innan start helt saknar mandat? Mycket, MYCKET märkligt!
Jag läset för ett par dagar sedan ett par krönikor på Liza Marklunds site, hyfsat vettig människa det där. Dock tycker jag att hon har fått ett par saker om bakfoten i sexköpsdebatten. Hon beskriver exempelvis en (till synes) vanlig metod att “rekrytera” nya prostituerade, med hjälp av våld och hot. Det hon skriver om är ju fruktansvärt, och inte blir det bättre av att hon verkligen kan bygga upp en text så att den blir levande och verklig, men jag frågar mig ändå….Är detta ett vanligt fenomen?
Men, det jag vänder mig emot i denna text är att det på många vis uttrycks som om detta ÄR vad sexköpen handlar om – att det inte finns EN ENDA frivillig hora. Det känns fruktansvärt främmande, och med största sannolikhet inte heller sant. Men, för de kvinnor som råkar ut för behandlingar liknande denna är det naturligtvis verkligt och sant. Huruvida det tillhör vanligheterna eller ej spelar nog dessa kvinnor mindre roll.
Dock, med en lagstiftning som dagens, vad har dessa kvinnor för alternativ? Var skall de vända sig? Som herrarna från ovan artikel uttrycker sig;
Tidigare kunde kunderna rapportera till polisen om de sett något som tydde på tvång och utnyttjande. Nu hotas sådana vittnen istället av fängelse (Rikskriminalpolisen 2004).
Vem finns nu kvar? Torskarna vågar inte, hororna är ju bakbundna och polisen finns ju inte i lägenhetsbordeller (i Årsta?). Vem skall då ha möjlighet att uppmärksamma missförhållanden? Beatrice Ask? Knappast, hon når ju knappt UPP till sänghalmen.
De som läst tidigare såg kanske att jag firade nyår i Amsterdam, och – hör och häpna – jag såg faktiskt prostitution med mina egna ögen. Nu är min chocktröskel något högre än Beatrice, så jag blev mest fascinerad. Det som slog mig var hur vanliga dessa damer såg ut, men även hur (förhållandevis) trygga de (till synes) var. Ett par gånger hörde jag överfallslarm, och av de inhemska jag talade med var det ingen lek att vara torsk då. Det är inte fildelare eller fortkörare som kommer och talar dessa torskar till rätta, det är snarare killar med väst. Då vill man nog ta tillbaka de smällar man delat ut, tror ni inte? Tvekar dessa kisar finns det ALLTID ett helt koppel med poliser kring Red Light District, som dessutom inte verkar se ner på de prosituerade. Nämnas bör att det var ett stort antal av dessa damer som talade holländska med varandra, så inte fan kommer alla från Öst med löften om barnpassning, det är tämligen solklart. I Nederländerna har dessutom de prostituerade en egen fackförening, i Sverige har de Beatrice. Jämnt skägg? Niklas-Johan-Adam på den!
Nu är väl inte detta den ultimata lösningen, men den känns vetydligt mer verklighetsförankrad än Sveriges struts-metodik. Undrar hur mannen på Mars ställer sig till denna frågan, bryr han sig alls?
När vi nu talar om goda nyheter, så kan väl Mona få en sällsynt eloge; Hon skall peta Nuder. I ögat får man hoppas! Och, när vi ändå talar om Nuder – Varför byter du inte ut ditt löjliga Ä till ett vanligt Svensson-E? Är du bitter på dina föräldrars dyslexi?
Slutligen ställer jag mig frågan jag aldrig blir klok på;
Om man VILL sälja sex, hur gör man då? KAN man göra det helt lagligt? I företagsform? Wisser Prostitution AB, funkar det? Var söker man starta eget bidrag för sånt?
Andra bloggar om: Prostitution, Pär Nuder, Sexköpslagen, Amsterdam, Sex, Beatrice Ask, Mars, Fackförening
Jag har aldrig mött någon som rekryterats.(och jag har mött många)
Alla jag känner har börjat prostituera sig av andra skäl men, aldrig tvingats av hallickar av idag etc.
Dem utländska tjejer jag träffat sökte själv “hjälp” att ta sig hit för att jobba med striptease och prostituion på nattklubbar i Kph. Dem visste att det var prostitution det handlade om och sökte själv efter hjälp att ta sig dit.
Man kan regga sig som underhållare eller dyl. Men om man kan få “starta-eget” bidrag vet jag inte. Om du får svar på det så får du gärna höra av dig
Tack för ett tankeväckande bra inlägg/BJ