…verkar fan var det ENDA som folk är intresserade av. Enligt min webstatistik är det, by far, den vanligaste söktermen för att hitta till min sida. Och, då finns det inte EN ENDA BILD av Carolas bröst på min blogg.

Och, nu anar jag att JUST DU är här av ovan nämnda anledning, och då undrar jag;

Varför i hela helvete då?

För det första så är jag tveksam till att det går att hitta Carolas bröst på bild, det känns inte så värst troligt med ett utvik. Även om en naken Carola på ett kors må tända vissa individer, är det nog inget som kommer att ske.

För det andra undrar jag vad som är så speciellt med just hennes tuttar, Internet är ju för fan fullt av nakenhet och till och med en och annan porrsida. Personligen har jag inet emot Carolas tuttar, men har heller inget jätteintresse av att se dem, det finns säkert mer intressanta bilder online, rent anatomiskt dvs.

Jaja, nog om Carola och hennes tissen, över till mer väsentligt nonsens. Nu är det VÅR! Vågar man hoppas på att det skall hålla i sig? Nja, inte sådär kalastroligt, men varför inte? Vi hoppas.

För att hålla en röd tråd i fler än två dagar läste jag idag SvD’s nästa artikel om homosexualitet den här gången om Suzanne, som kallar sig queer. Återigen slås jag över massor av motsägelser. Hos säger först;

–Det är den person jag är som är intressant. Inte min sexualitet. Vi lever i ett sexfixerat viktorianskt samhälle.

Men är ändå förbaskat tydlig med att hon är just Queer. Är inte det att just lägga en stor del av sin identitet i sexualiteten? Och, när vi ändå är inne på den linjen, är det inte att åter igen tydliggöra skillnader snarare än likheter med oss normala heterosexuella med noll och inga fetisher? Personligen har jag, precis som de flesta *.*-sexuella, vissa saker som tänder mig mer än andra. Det må vara blondiner eller brunetter, tjocka eller smala, S&M eller voyerism – Frågar någon mig om min identitet, är INGET av detta något jag tar med i min beskrivning. Därmed inte sagt att sexualiteten inte är DEL av min identitet, det är den i allra högsta grad. Men, jag ser ingen riktig anledning att kategorisera mig som straight, voyeur eller något annat.

Varför anser då HBT-personer att de måste vara så tydliga med just sin sexualitet? Varför inte leva som man lär och agera som om det inte spelar någon roll. Uppstår det frågor – och det lär det göra – DÅ kan man väl vara tydlig med sin sexualitet. Alltså, nu menar jag verkligen inte att man skall gömma sin sexuella läggning, tvärtom – Lev som du vill, och om någon frågar är det väl bara att svara? Ingen borde ju egentligen BEHÖVA undra varför vissa barn har två mammor, pappor eller bara en av varje, men nu är inte verkligheten sådan. Dock tycker jag att tydlig kategorisering av sig själv och “de sina” är ganska farligt, och snarare förstärker det “vi-och-dem-tänkande” som de flesta minoriteter (och jag) hävdar är förkastligt. Att placera någon i fack är baske mig alltid av ondo, även om facken man använder är vadderade med rosa bomull – Så det så!

Nu anar jag att min insikt i HBT frågan är liten, gränsande till obefintlig, men jag tycker likförbannat att det är förbryllande.

Andra bloggar om: Carola, Bröst, HBT, Sexualitet, Läggning, Fördomar, Snuskgubbar

Som straff till alla er som letar efter Carola…. Håll till godo;

• Previous Entry: Hoppla poppla din tomte, nu kommer kustbevakningen
• Next Entry: Outad, pin-pointad och inlindad i bomull