Ibland blir man så jävla trött på mänskligheten. Eller, sanningen att säga händer det mest hela tiden tycker jag. Mänskligheten verkar vara lite som hösten – seg, mörk och ångestframkallande. Idag är en exakt sådan dag, även om det är vår i teorin.

Efter att ha tröttnat på ständiga problem med mitt internet, ringde jag idag “supporten” hos telia. Efter den sedvanligt märkliga konversationen med deras automatiska telefonbrutta, fann jag mig, efter en väntetid längre än denna meningen, till slut hos en gladlynt unga man som ville hjälpa till. Nåväl, jag förklarade mitt problem för pojkvaskern som, till sitt försvar, hummade instämmande på hyfsat rätt platser. Men, det finns ALLTID ett men, sedan kom frågan: “Har du någon router inkopplad?” Ja, naturligtvis har jag det! Jag är ju för fan under femtio!

Då fick jag (naturligtvis) reda på att de inte har support på routrar. Nehej, sa jag, men det är inte den jag ber om hjälp med, det är mitt internet och det faktum att jag tappar kontakten med er jag undrar över. Ja, sa han, men vi måste först veta att det inte är routern som är felet, vi har ingen utbildning på routrar. Jag vill tala med din chef, borde jag naturligtvis sagt, men sa istället något pedagogiskt i stil med att vederbörande skulle få fart på fläsket och se till att felsöka min jävla lina, och att det skulle gå undan.

Jaha, det var den kundservicen det. Inte fan ville han hjälpa mig efter det inte, trots att jag skällde ut han ordentligt även efter mina hotelser om avsked och brandbomber gjorda av underbergflaskor och starkvin. Det slutade med en halv vinst för mig, men mitt internet lär krångla i all evinnerlighet. Jävla telia att krångla när man behöver hjälp.

Andra bloggar om: Telia, Internet, Kundservice, Hot, Support